För er som känner mig och som läst mina tidigare inlägg har kanske förstått att jag hatar att städa. Nä, inte hatar, HAAAATAAAAR!!! Men sen jag träffade denna fantastiska kille så har jag ansträngt mig otroligt mycket med dammsugningen, han är nämligen allergisk mot det ondskefulla lilla monstret som springer runt och hårar ner min lägenhet. Jag har blivit jättebra på denna hushållssyssla och jag måste få erkänna att jag är väldigt stolt över att jag är så otroligt duktig på att röja undan katthår och damm i min fina lägenhet.
Men ödet ville annat med min husmorskarriär.
Ödet ville inte att jag skulle kastade bort min dyrbara tid med städning, så när jag som minst anade det gick dammsugarslangen av på mitten.
Ödet har talat och min åsikt är att man ALLTID ska ta dessa tecken på största allvar! Därför tänker jag aldrig mer dammsuga. Jag säger härmed ifrån mig allt ansvar vad det gäller dessa maskiner och tänker berätta om denna läskiga upplevelse för min kära. Efter denna nära-döden-upplevelse har jag nämligen kommit fram till en lösning; han får damsuga och jag får lata mig! Det är väl rättvist, eller hur?
 | |
| Ödets dammsugare |
