Ett fängslande PowerPoint

I fredags satt jag och mina två kollegor och skrev ner information om ATF och dess verksamhet. Den manliga kollegan(som är väldigt lik Phil i Disney's Herkules) använde sig av ett blädderblock för att skriva ner alla punkter vi kunde komma på. Detta ska i helgen presenteras på ATF:s styrelsemöte på Gotland. Det kanske inte är så roligt att sitta på ett möte i flera timmar och titta på ett papper med små, små bokstäver(dock väldigt färgglada och med olika kreativa inramningar), så jag föreslog en PowerPoint-presentation. Eftersom det bara var jag som kunde hantera programmet så har jag nu gjort en väldigt kreativ presentation med många onödiga inslag. Ryktet säger att de gillar PowerPoint, de är tydligen inte så bortskämda med det.

Med äpplen som flyger, stjärnor som snurrar och styrelsemedlemmar som diskuterar är jag nu klar med uppgiften. Vissa fastnar framför datorn bland troll, dvärgar och andra fantasifigurer, jag fastnar i fyrkanter, färger och Clip-Art, hoppas att jag snart får göra ännu en presentation.
Mii lajjk värry match! Nästa projekt är att lära mig Photoshop, hoppas att det är minst lika kul.

På fredag åker vi bil från Gävle till Nynäshamn, sedan båt till Gotland och väl framme ska vi fängslas i tre nätter på fängelset i Visby. En skräckblandad förtjusning fylls i hela mig när jag tänker på all ångest och historia som har etsat sig fast i väggarna på vandrarhemmet... Inga spökhistorier för mig innan jag åker. Godnatt.

Sommaren som gick och hösten som kommer

Nu vågar jag säga att hösten är här och hur vågar jag säga det? Jo, jag var och nattbadade med min granne för några nätter sen och vattnet var kallare än kallast. Jag svor hela vägen ner till det fullbordade doppet. När solen lyser känns luften fortfarande kall, Rizzo spenderar allt fler dagar inomhus i sin favoritfåtölj, jag MÅSTE ha mössa på mig(annars har jag det gärna frivilligt), soppa är mer lockande än sallad, det är kallt inomhus(för att jag vädrar som en tok för att jag ska kunna elda i öppna spisen utan att svettas ihjäl), snoret rinner, det är jobbigt att kliva in i duschen(för att det blir så förbannat kallt när jag kliver ur, allt för den öppna spisen), förkylningarna kryllar i min omgivning, päronen är snart mogna, sist men inte minst- nästa vecka ska jag ut och plocka svamp.

Sommaren har bjudit på bad, Morden vid Midsommarstången, sol, Peace & Love, fester, grillning, nya vänner, nattbad, Engesberg, långa cykelturer, midsommarafton, Trollhättan, Lea&Åsa, Ballongenskogen(en gång iaf), öl, picknick, solnedgångar, sena nätter, bruna kroppar, nya sandaler, ny färgglad bikini, rosévin, frukost utomhus, fräknar och säkert mycket annat som jag glömt bort.

Nu ser jag fram emot hösten med ett nytt jobb, mer ansvar, soppa, regn, förkylningar, sy, resor, Skottes familjelördagar, promenader, höstlöv, röda näsor, tjocktröjor, sticka, fik, nya projekt, att katten blir fetare, förhoppning om färre döda fåglar i mitt hem, virka, ljuslyktor, filmkvällar, te, sockor, läsa och självklart min öppna spis.

En stolt matte utan bärs.

Idag har min katt uppgraderats från lärjunge till en riktig katt.
Jag har haft Rizzo i två år nu och under det senaste året så har hon stolt kommit hem med tomma fryspåsar. Förmodligen så var skammen för stor när hon inte lyckades fånga de små fåglarna, så hon har stolt visat upp sina plastiga fynd(tyvärr tomma påsar, jag försöker lära henne att komma hem med en kasse bärs, än har jag inte lyckats). Men ikväll kom genombrottet, en dö' fågel låg på mitt vardagsrumsgolv. Jag hade precis gjort ordning två kvällsmackor(som jag hade väldigt svårt att äta upp efter denna incident) när jag hörde att hon jamade hysteriskt utanför fönstret. Hon jamar alltid när hon vill komma in, men denna gång var det en volymsiffra högre. Jag släppte in henne och tänkte inte mer på det. Med glada skutt försvann hon in i vardagsrummet. Sedan jamar hon lika hysteriskt som alldeles nyss. Något måste vara fel tänkte jag och sprang in för att se om hon hade skadat sig eller om en alien var på väg ut ur hennes lilla kropp. Att fantisera ihop idiotiska sci-fi-scenarier är jag väldigt bra på, för när jag kommer in sitter hon där med sina stora glosögon, hon är inte skadad och inte befruktad av en alien, hon längtar bara efter beröm som hon tycker att hon har förtjänat. Hon hade döat sin första(vad jag vet om) fågel. Bläää, vad äckligt var min första reaktion. Men som matte tyckte jag att lite beröm kan hon ändå få i form av en smekning på ryggen med mattes hand täckt av en grytvante. Jag tror jag föredrar påsar, helst fyllda med bärs!

Riksdagsvalet 2010

Kategori boring är min avdelning. Fjööök vad jag är ointresserad av valet i år, i ju för sig så har jag aldrig varit intresserad av politik, alla frontfigurer är ju så otroligt charmlösa. Ja, jag vet att man ska rösta på partiet inte på hur de för sig, talar eller ser ut, men de svenska partiledarna är ju så förbannat tråkiga att lyssna på. Det var annat i Nya Zeeland, där var det riktigt roligt att följa partidebatterna på TV, vilka eldsjälar. Ibland gick det kanske lite väl långt när fula ord kastades mellan parterna, men de verkligen brinner för sina frågor. Jag tror säkert att alla medlemmar i Sverige brinner för sina partier också, men på en medelmåttlig nivå, lite så där "jag-är-vuxen-och-ybersvensk-därför-måste-jag-se-avslappnad-och-tråkig-ut", som om de har en påse chips uppstoppade där solen aldrig skiner.

Valkompass är inte allt för pålitliga, men jag var ju tvungen att pröva i alla fall. Enligt testet så är jag någonstans mitt emellan vänster och höger, jobbigt värre, men tydligen var jag mest Miljöpartist. Resultatet har inte gjort mig klokare, jag vet fortfarande inte vad jag ska rösta på. Att ta del av framtiden är viktigt för mig och detta år ska jag leta reda på all information jag kan och med världens största förstoringsglas ska jag noggrant läsa varenda bokstav. Hur förstoringsglaset kommer att hjälpa mig har jag inte klurat ut än. Alla tips jag kan få är mer än välkomna. Hur gör jag för att bli en engagerad valdeltagare eller rättare sagt, hur ska svenska politiker få sådana som mig att bli intresserad är väl en viktigare fråga.

Imorgon ska jag och flinten dra oss ner på stan för att ställa frågor och ta information till alla ungdomar på fritidsgården där vi jobbar. Jag hoppas verkligen att alla partirepresentanter gör sitt bästa för att koppla på charmen och svarar på alla frågorna. En uppdatering om hur det går publiceras imorgon, hoppas att de är riktiga eldsjälar så att jag blir motbevisad.

Sveriges partier, here I come!

Det ges föga val bland ruttna äpplen

Spanskt ordspråk

En brun lott i södra kolonien

Idag är jag trött, gårdagen bjöd på Brittsommarfest med musikquiz och (ganska) kulörta lyktor i södra kolonilotterna. I tjocktröjor och halsdukar huttrade jag, Millis-Vanillis och halvfinnen oss dit. Med arga blickar tittade vi mot skyn som hotade med regn samtidigt som den retades med kyliga höstvindar.
- Det skiter vi i, sa vi och kom på att vi glömt både paraplyet och filtarna hemma.
Jag vände på klacken och sprang hem efter grejerna för att vi skulle slippa oroa oss för kalla vindar och regn under kvällen. Jag trodde att vi skulle bli sena till festen men ingen hade kommit när vi var framme, förutom den fina värdinnan såklart, som vi räckte fram en korg till fylld av sensommarens läckerheter. Hon hade dukat alla borden med dukar, vackra blommor och ljuslyktor (de flesta kulörta). Borden stod på framsidan av huset mellan de stora träden som majestätiskt dekorerade hennes lott (att ha två stora träd på sin lott är väldigt ovanligt och tydligen också måttligt populärt)

Det visade sig under kvällen att springa tillbaka efter filtarna var ingen dum idé, utan dem hade hela kolonien fått varit med om sin första jordbävning så mycket som vi skakade.

Det tog ett tag innan de andra gästerna droppade in klunga efter klunga, alla glada och lite frusna. Då kände värdinnan att hon inte längre behövde underhålla oss, eftersom hon även agerade kock sprang hon snabbt iväg till matlagningen som ropade efter assistans. Medan förtäringen förbereddes passa vi gäster på att att hälsa på varandra och mingla mellan borden. När drycken passerat systemet och ville komma ut behövde man bara gå till baksidan av lotten för att mötas av en modern kurbitsmålning i graffiti och en platt(ca 1dm hög) toalettstol i plast mitt på gräsmattan, mycket konstigt men väldigt charmigt. Det enda som krävdes av besökarna för att nyttja denna toalett var gymnastiska övningar. Det var lätt att sätta sig ner men för att komma upp var jag i alla fall tvungen att ta hjälp av alla benmuskler jag inte visste att jag hade.
Timmarna svepte förbi i samtal, skratt och mingel. Maten var lite väl vresig och tog lång tid på sig att bli klar, det kanske var vädret som gjorde den purkig och seg. Plus att två stycken zucchinin hade avlägsnat sig och kunde ej finnas av kocken(de två grönsakerna hittades tidigare idag av värdinnan i handväskan) Men den ville nog bara frestas lite med sina ljuvliga dofter av blandade kryddor. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge brukar det sägas. Desto hungrigare jag blir, desto godare smakar maten. Och mycket riktigt, när magen knorrade som mest bjöds det på mat som smakade precis som den doftade, ljuvligt.

Efter maten hade två av gästerna klurat ihop ett varsitt musikquiz. Vi delade in oss i lag, slogs om ljuslyktorna för att kunna se vad vi skrev och spetsade öronen för att kunna höra vad laptopen spelade upp för låtar. Laptopen och den fina högtalaren hade tydligen gjort slut med varandra och vägrade fungera ihop. Som tur var så satt jag och mina två promenadkompisar bredvid lekledarna så vi hörde alldeles utmärkt. Man skulle då kunna tro att vi hade försprång till vinsten, men så fel man kan tro. Vann gjorde ett annat lag, men som talesättet säger; alla är vinnare, typ. Tidigare under dagen hade värdinnan rensat hyllorna på Dollarstore med priser som passade frusna fötter, hantverkare, blivande stjärnor och studenter. Det var pizzapennor, pysselpåsar, stjärnramar och lite annat roligt joks. Jag gick hem med ett par fina strumpor med ett motiv som illustrerar hur det ser ut när en morot blir ihjältrampad, mycket fina (foto kommer senare)

Jag har ett motto; sluta när du är på topp. Jag anser att med ett par morotssockor i handen så har man nått festens höjdpunkt. Så jag, Vanillis och halvfinnen tackade för oss och gick hem till mig för en liten whiskey och mys i min fina launch. Finnen gick snart hem och vid halv två sparkade jag ut Vanillis för att slänga mig i sängen och avnjuta en god natts sömn. Det är så härligt att efter en lång och fin dag få lägga ner huvudet på kudden, tänka på den underbara dagen som varit och sedan somna in. Något som inte är så roligt är att upptäcka att kattfan har kissat i sängen när man praktiskt taget har ena foten under täcket. Tur för henne att hon är så jäkla söt, men med huvudet före(så klart) fick hon tralla ut och sova utomhus resten av natten.

Muttrande med alla svordomar jag kunde komma på bäddade jag om i sängen och lag mig för att sova. Och visst sov jag gott, men vaknade av att katten, som jag slängt ut några timmar tidigare, jamade utanför fönstret. Med ögon som under natten blivit frälsta av Sahara öppnade jag fönstret och fick en härlig morgonpuss av en gosig katt. Jag är aldrig långsint när det kommer till barn och djur, speciellt när man får ett sådant härligt bemötande, hon måste älska mig mer än allt annat eller så ville hon bara ha mat.

Nu väntas en eftermiddag/kväll med middag och film i trevligt sällskap av en kompis, hon står för maten :)

Rizzo, svarta faran, kräklimpan

Hyllning till det ena och det andra

Min första hyllning vill jag tillägna en av mina bästa vänner som krävt en ursäkt av sin chef efter att han bettet sig riktigt illa utan anledning. Hon fick med all rätt en ursäkt. Tummen upp för alla ärliga människor som vågar stå upp mot sina chefer när de känner sig orättvist behandlade! Tummen ner för alla chefer som tror att chefer handlar om makt när det egentligen handlar om ledarskap.


I hyllning nummer två vill jag höja er husägare till skyarna, speciellt ni som hinner med både familj, jobb, vänner, hus och trädgård. Idag fick jag nämligen ett smakprov på husägarnas slitgöra i trädgården; kratta och gräsklippning med en gammal handjagare. Slitsamt och svettigt, men roligt för någon som mig som väldigt ofta slipper göra jobbet, jag bor ju i en lägenhet där trädgården sköts av de som bor i huset bredvid. Som besökare till er husägare känns det alltid lite trevligare när trädgården är välskött och vacker, som att komma till ett miniparadis. Själv hann jag inte kratta mer än fem minuter innan musklerna bjöd på mjölksyra utan dess like. Det kanske bara är jag som är ovan, lat eller en liten svag skit. Ett stor tack till era små paradis som jag mer än gärna besöker.

Prommenixen

En ofrivillig joggingtur i spöregnet kan vara mysigt, speciellt när man vet att det bara är 200m kvar tills man får komma och in och värma sig med en kopp varmchoklad och tända ljus.

Jag och hyresvärden var alltför optimistiska när vi gick ut och trodde att det slutat regna. Det duggar ju bara lite grann, intalade vi oss själva och gick till Staffansbron för att se om det var trevligare väder i Strömsbro, det såg ljusare ut, men vi inte åkte dit. Vi bestämde oss för att strosa runt bland kolonilotterna istället.
Väl såg vi hur blixten lång där borta slog ner, åskan kom mycket senare, så det är ingen fara tyckte vi. Vårat sagoland bjöd på upplysta små kolonier och kräftskivor, plommon och knallröda äpplen.
- Titta, *bla, bla, bla* (namnet på blommorna som jag inte kom ihåg vad de hette)
- Va? sa jag, vilka då? Peka eller säg färgen istället.
- De midnattslila, gud så fina, fortsatte hon.
De var fina, men att säga namnet på en blomma till mig är som att ge en karta till en blind man och be honom att visa vägen.
Tillbaka till mitt fina sagoland som vi nu har gått igenom, vi är ute på vägen igen.
Sagoland slut = oväder . Himlen öppnade sina portar för att ösa ner allt regn som fanns i spargrisen, vi joggade hem, kramade om varandra och sa godnatt.
Nu försöker jag få folk att förstå att det är mysigt att bada när det regnar, men de vill inte lyssna på det örat!

Städdag

Vart är min städerska när jag behöver henne?
Just det, jag har ingen för jag har inte råd. Kommer jag verkligen att behöva skriva min städlista igen? Den listan som skulle få mig att bli en bättre städare eftersom det blir så snyggt och rent varje gång jag städar. Jag kan ju åtminstone läsa genom den och hoppas på att jag blir inspirerad.

1. Gör det oftare!
2. Det tar inte så lång tid om man gör allt på samma gång
3. Guuu' så fint det blir
4. Guuu' så bra jag mår efteråt
5. Jag slipper låtsas att jag inte är hemma när jag får spontanbesök
6. Jag slipper mammas gnäll varje gång hon kliver in genom dörren (för hon gnäller lika mycket nu som hon gjorde när jag bodde hemma och inte hade städat mitt rum)
7. Städångesten kvävs av det vackra hemmet
8. Jag kan stolt bjuda in mina vänners spontana besök
9. Det luktar gott
10. Allt det ovannämnda (kom inte på några fler och jag kan ju inte göra en lista som slutar på nummer nio. Siffror jag kan avsluta med; 3, 5 eller 10)

Apropå punkt nummer sex, hon kommer snart... gnäll, gnäll, gnäll. jag kan redan höra henne;
Men gud så det ser ut här. Det är ju dammigt, du har inte diskat, bäddat sängen, damsugit... o.s.v
Askungen... det är inte jag, men just nu kan jag höra styvsystrarna skrika i mitt huvud. Vart är mössen, kan inte de göra jobbet åt mig? Nåja, vad är väl en bal på slottet...

I drömmarnas värld

En elak gris, det är vad jag är, om man dömer mig efter vad min granne drömde om inatt, jag var tydligen grymt elak mot henne. Jag undrade faktiskt varför hon såg så rädd ut när vi nyss satt och åt kvällsfika ihop. I drömmen i alla fall skulle jag gifta mig med en kille (det börjar bra) och jag krävde att hon också skulle gifta sig med oss (hmm...). Hon ville inte alls gå med på det varpå jag blir skitförbannad och åker hem till henne och totalförstör hennes möblering i lägenheten, men nöjde jag mig det? Nope! Jag tog även ner hennes ytterdörr (briljant idé), så när hon kommer hem och ser detta blir hon självklart lite fundersam. Hyresvärden och flinten kommer förbi och frågar vad som står på. Hon berättar hela historien om vad jag så slugt och elakt har ställt till med, de svarar bara lugnt och sansat; Ojdå, vi trodde hon hade lugnat ner sig och slutat med det där. Sen tog drömmen slut.
Så skulle jag aaaldrig göra... men jag måste säga att det var en väldigt kreativ hämnd.

Snott från en dassbok

KBT - gör det själv i tre steg

Rädsla för spindlar (araknofobi)

1. Titta på en spindel på ett foto
2. Titta på en spindel i en glasburk
3. Titta på en spindel som kryper på din kropp

Bakterieskräck (bakterius skäckius)

1. Besök ett dagis
2. Besök en spetälskekoloni
3. Besök McDonald's

Rädsla för att umgås med människor (socialfobi)

1. Tala med katten
2. Tala med människor på TV:n
3. Tala med rösterna i huvudet

Kärleken är förevig

Små fina kärlekshistorier med olyckliga slut får mig att gråta som mest på film och i böcker. Det behöver inte nödvändigtvis handla om kärlekspar, utan kärlek mellan två personer i alla dess bemärkelser. Familjerelationer, vänner, människa och djur och självklart också kärlekspar (speciellt gammal kärlek).
Jag har precis kollat på Moulin Rouge, jag tror det är min absoluta favorit kärlekshistoria. Så vacker (speciellt Ewan, mums!), så tragisk, det spelar ingen roll hur många gånger jag ser den jag gråter likt förbannat lika mycket varje gång. Jag ska börja ställa mina växter framför mig när jag ser den, tre flugor i en smäll, lite kärlek, lite tragik och massor av vatten till växterna.

Kärlekshistorier får avsluta min dag idag. Nu ska jag sova och drömma om en speciell skotte i kilt, hoppas jag får lyfta på kjolen...

SJ i ett nötskal - del 2

Tänk att det alltid ska krångla lite extra innan man ska få den ersättning man är berättigad till. I dagens high tech samhälle kan man via SJ;s hemsida registrera den försenade turen genom att uppge sitt bokningsnummer, enkelt och smidigt kan man tycka. Gu' så bra tänkte jag, insatt på kontokortet direkt enligt en person som varit med om detta förut. Jag får via mejl ett automatiskt svar:

Hej Susanne Svanberg,
Tack för att du har kontaktat oss på SJ. Vi tar hand om ditt ärende och återkommer till dig så snart vi kan.

Ditt ärendenummer är 1-xxxxxxxxx. Använd detta nummer som referens om du behöver kontakta oss.

Det här är ett automatiskt meddelande som inte går att svara på.

Vänliga hälsningar
SJ

Idag fick jag svar angående mitt ärende:

Tack för att du har kontaktat oss.

Vi beklagar den försening som uppstod i samband med resan 2010-08-05.

När du reser med SJ har du rätt till ersättning om du blir försenad under resan. Garantiåtagandet gäller endast försening på SJ-sträcka och omfattar inte eventuell resplusdel av biljetten. För att ersättning ska utgå måste förseningen överstiga 60 minuter. Belopp under 30 kronor ersätts inte.

Eftersom förseningen inte faller inom vårt garantiåtagande kommer ingen ersättning att utgå.

Vi beklagar än en gång det inträffade och hoppas att dina resor med SJ kommer att fungera bra framöver.

Med vänliga hälsningar

SJ AB
Karin Nordström

VA?! Är inte jag berättigad? Morsning korsning, fan heller tänkte jag, klart jag är berättigad. Jag satt ju för f..n fast på en tågstation tio minuter från mitt eget hem i 3½timme! Nu vevar knorren och det ryker i öronen. Men, men, jag sansade mig för det kan ju faktiskt bara vara ett misstag.
Jag ringer SJ, hör och häpna, det är mindre än fem minuters väntetid, det bådar gott. Det är Håkan som svarar, han säger att det är kundtjänst jag ska prata med och det är just dit han kopplar mig. En signal går och robotkvinnan svarar med sin eleganta röst att jag har nummer ett i kön, trevligt. Denna gång är det Alexander jag får prata med. Jag uppger mitt ärendenummer varpå han svarade att jag inte får någon ersättning eftersom tåget bara var försenat i TIO minuter.... WTF?!
Skitsnack! svarade jag och skrattade i örat på honom, jag fick sitta på tågstationen i 3½timme för att det var signalfel i Gävle.
Ojdå, svarade han, vänta så ska jag kolla. Fnittret bubblar upp i mig när jag hör hur han trycker på tangentbordet. Jag såg framför mig hur han låtsas trycka på alla möjliga tangenter för att låta viktig och hjälpsam. Egentligen så dricker han säkert kaffe eller läser dagens skvaller i kvällstidningarna.

Helt plötsligt bryts samtalet. Hade jag verkligen rätt att han gjorde massa annat än att hjälpa mig. Han kanske bröt en nagel, blev kissnödig eller fick pungbråck, vad vet jag? Mållös tittar jag på Skatan som nyfiket lyssnat på mitt samtal med SJ, hon hade nog hoppats på lite mer action, sorry.
Svårt chockad och lite arg letar jag reda på numret till SJ;s kundtjänst, precis när jag hittat det så ringer Alexander tillbaka från ett 08-nummer. Han hade inte kissat, lagat nageln eller plåstrat om pungen, han hade löst problemet. Det var nog Karin Nordström som varit kissnödig när hon gick igenom mitt ärende, då kan man bli lite disträ. Alexander sa att han skulle skicka ett nytt mail till mig där de korrekta uppgifterna skulle stå. Så nu har jag fått ett korrekt och opersonligt svar från SJ:

Tack för att du har kontaktat oss.

Vi beklagar den försening som uppstod i samband med resan 2010-08-05.

Beroende på hur stor förseningen är ersätts du enligt följande:

• 60 - 119 minuter ersätts med 25 %
• Mer än 120 minuter ersätts med 50 %

Enligt vår restidsgaranti återbetalar vi 207 kronor för beställningsnummer MZRxxxxOxxx1. Ersättningen beräknas på SJ-delen av biljettpriset och omfattar inte eventuell resplusdel.

Utbetalningen kommer att ske till kontokortet som ni använde vid betalningstillfället.

Trots det som hände så hoppas vi att ni väljer tåget som färdmedel även i framtiden.

Med vänliga hälsningar

SJ AB

Alexander Isaksson

Tack Alexander, men jag tror att detta var en del av SJ;s stora plan. De ville få mig att tro att det skulle vara enkelt att få tillbaka mina pengar, men så var det inte. Hela SJ;s personal (tågmästare, telefonister, lokförare och alla andra som jobbar på SJ) hoppades nog att jag skulle tappa orken och ge upp min kamp om rätten till ersättning. För för varje person som ger upp så får alla i personalen en bonus, precis som det alltid är i byråkratins lilla värld. ;)

Vinden vänder...

...sig alltid emot mig vart jag än cyklar. Det spelar ingen roll om jag svänger åt vänster, höger eller helt om, den ligger likt förbannat där och skriker mitt namn; SSSUUUUUUSSSSSS!

Jag har försökt att fråga vad den vill, men den bara upprepar mitt namn tills jag blir galen... GALEN!
En fråga till alla; varför är det alltid motvind vart jag än cyklar? Jag vet att många andra har detta gemensamma problem, kan inte någon annan fråga den vad den vill?

http://www.youtube.com/watch?v=9imKpfVX3s0

Good morning Mr Snooze!

Igår kväll när jag kom hem efter den långa och lite invecklade resan var jag väldigt trött, jag gick och la mig så fort jag kom hem, jag skulle dessutom upp och jobba idag. Klockan åtta tyckte jag var en bra tid att gå upp, då har jag ca en timme på mig att förbereda mig för dagen. Upp med mobilen för att ställa larmet för att sedan sova en skön natts sömn. Skön var den, djup och inga konstiga drömmar som störde mig. När klockan ringer så har jag två val:

1. Kliva upp och göra början på dagen till en mysig start.
2. Snooza.

Första valet är, oftast, alltid det bästa valet när det handlar om mina val. Men det är inte alltid så enkelt att alltid välja nummer ett när man är så djupt förälskad i nummer två.

Allt började för ca tolv år sedan när jag köpte en väckarklocka som visade tiden (såklart!), den hade en alarmfunktion (såklart!) men den hade också en snoozeknapp (inte så självklart). Tidigare hade jag aldrig kommit i kontakt med Herr Snooze, mina vänner hade sådana klockor, men inte jag. När klockan ringde så gick jag upp såklart, vad skulle jag annars göra, ligga kvar? Näää, inte jag. Men det var då och nu är nu. Det tog några veckor innan jag började utnyttja Herr Snooze, eller rättare sagt innan han sakta men säkert började förföra mig
(Historien jag nu kommer att berätta är en påhittad historia, men det kunde ha skett).

Det var en höstmorgon då jag hade sovit dåligt och vädret hade bjudit till med ett kolossalt regnväder. När klockan ringde kunde jag höra hur dropparna slog mot fönsterbläcket, skolan kändes väldigt avlägsen. Då slog det mig, tanken jag önskar att jag aldrig hade tänkt, jag kan ju faktiskt prova att ligga med Herr Snooze. Jag provade en gång, det gick bra, jag klev upp efter första snoozet. Några veckor senare provade jag igen, denna gång två gånger, det gick ju bra. Sen, när jullovet hade dränkt mig med sina sena nätter och ohyggligt trevliga sovmorgnar vaknade jag i famnen på Herr Snooze, som med sin charmiga personlighet hållit mig kvar i sängen i över en halvtimme! Herre min get, skolan... skolan, jag är sen till skolan.
Sen var det kört och sedan dess besöker Herr Snooze mig varje gång jag ställer larmet för att kliva upp på morgonen. Han är som en drog som tynger mina axlar. En drog som gör att jag, för varje gång jag suger i mig av den, blir tröttare och tröttare. I'm hooked on snooze.

Någon som har ett bra tips på hur man kan bli av med sitt beroende? Kanske en hjälplinje eller två? Och kom för f..n inte och säg att det bara är att sluta, för det har jag provat många gånger.

Tack på förhand,
Fröken Gris, snoozeberoende.

EM 2010 och början på resan hem.

Jag har varit på barnkalas, kan man säga, det var ett välkommen-till-världen-kalas för lilla Lea, istället för dop. Och en sak är säker när man är på kalas hos Snösnäckan, man får alltid leka. Denna gång skulle vi tävla i ett EM och bebis var temat, så jag har deltagit i EM-2010, Bebis EM. Jag vann... inte, typ. Det var tre lag som vann och två förlorade. Jag var med i ett av de vinnande lagen och spänningen var på topp när vi stod beredda att kasta oss in i bebissporten.

Gren 1:
Alla i laget skulle Byta blöja på en bebis (docka!), snabbast tid vann. Vi vann inte den grenen.

Gren 2:
Spott med liten napp, kan liknas med kulstötning. Den vann vi inte heller.

Gren 3:
Komma på barnsånger som började på en bokstav som domaren och assistenten höll upp. Den vann vi, överlägset!

Annars var dagen/kvällen mysig, det blev många kakor och massor av tårta. Mamma och pappa hade bjudit in till knytkalas, det fanns mycket gott på bordet, jag åt tills jag rullade nerför trapporna, det gjorde ont.

Men nu sitter jag här på Herrljunga tågstation och inväntar mitt tåg från Göteborg som jag egentligen redan skulle ha suttit på... denna gång är det inte SJ;s fel, det är mitt.
Tidigare idag kollade jag min mail för att se när tåget skulle lämna Trollhättan och istället för att titta när tåget gick från Trollhättan till Gbg så gjorde jag misstaget att titta när tåget var framme i Gbg och trodde att det var avgångstiden från Trollhättan. Vi hade precis avslutat våra pizzor/pastarätter när jag tittar på tågbiljetten för att se det ödesdigra misstaget; jag har kolla helt fel! Ajsing bajsing Sus!

Panik är inte något som kommer över mig om jag inte har en skitviktig tid att passa, denna gång hade jag inte det, typ. Vi skyndar oss hem till deras lägenhet och samtidigt som jag packar väskan, ringer SJ och kollar med mannen i huset om det går att skjutsa mig till Gbg så skriker Lea, Snösnäckan får ont i magen och mannen blir splittrad och önskar att han kunde dela på sig för att hjälpa alla på samma gång, det kunde han inte. Som tur var så fanns det ett annat tåg, eller buss. Tur tänkte vi. Väl på tågstationen så får jag reda på att det är Swebus jag ska åka med, besvikelsen över mig själv att jag missat första bussen växer när busschauffören säger att det är fullbokat på bussen... Aj, aj, aj då.
Det blir ett snabbt samtal till mannen som, efter att ha övertalat Snäckan att han borde köra mig och inte hon, kör mig till Herrljunga. Hon borde ligga i sängen och gosa med Lea och vila magen, tyckte jag var en bra övertalning. Om hon hade fått ont i magen mitt under bilresan så hade jag valt att låtsas svimma och låtit henne skrika... kanske eller någon annan hjälpsam metod.

När vi väl sitter i bilen ringer jag SJ och kollar om de kan hålla min plats eftersom jag varit ett sånt pucko och kollat fel på tiden, det kunde inte Patrik som han hette i telefonluren, för personalen har inte kommit på tåget än, de kommer på ca 1-2timmar innan avresa. Men det är ju under en timme till tåget ska avgå från Gbg, kan jag ringa tillbaka till SJ om en kvart och fråga då? Patrik sa att han skulle konferera lite med sin kollega. Jag väntar i ca en minut i en tyst telefon, ingen musikunderhållning när man telefonväntar hos SJ . Efter den gångna minuten säger Patrik att han kan ringa tåget och kolla, men han kan absolut inte lova någonting. Han tar mitt telefonnummer och i ca fem minuter får jag hållas sen ringer Patrik tillbaka till mig och säger att det går bra. Tack, svarade jag, tack så mycket. Han önskar mig en trevlig resa och jag tackar honom ännu en gång för hans hjälp. Jag och mannen åker in i ett ruskigt regnväder, det syns att vi lämnat storstaden bakom oss, hålornas land har klivit in i bilen och söndagsåkarna har aldrig varit så många som just då.

Äntligen framme i Herrljunga, mannen springer in på dass och vi säger hej då när han kommer ut. Jag sätter mig ner vid ett bord på stationens café och säger till mig själv att det är bäst att ställa alarmet på mobilen så att jag inte glömmer bort tiden... MOBILEEEEN!!! Jag har ju glömt mobilen i bilen. Jag ropar med att magstöd jag inte visste att jag hade, springer ut i regnet och till bilen och tar min mobil. Hej då igen, säger vi till varandra. Dyblöt och lite andfådd kommer jag in i cafeterian igen, människor tittar lite oroligt på mig, killen bakom disken frågar om det gick bra. Ja, sa jag, och funderar varför alla tittar på mig som om jag sprungit tillbaka till min long lost love för att säga adjö en sista gång... Fast jag skrek ju för kung och fosterland, det kanske inte är SÅ viktigt med en mobil... jag hade bara glömt mobilen i bilen, svarade jag killen.

När jag började skriva detta inlägg satt jag på Herrljungas tågstation, nu sitter jag på tåg 98 mot Gävle och kan bara hoppas att denna resa och dag inte blir lika spännande som den har varit.

Trollhättan

Trollhättan by eftermiddag is da shit. Snösnäckan, Star Warsbruden och jag tog en promenad längs kanalen i sällskap av kvällssolens vackra sken. Vi stannade för att köpa en glass vid minigolfen och Lea låg snällt och sov. Allt skulle ha varit perfekt om inte de förbannade flygfäna hade jagat oss hela vägen. Om man lyckas springa ifrån dem så är det bäst att hålla munnen stängd, för framför oss fanns deras kompisar redo att invadera de orala öppningarna. Inte gott.

Men något som är gott är nötkräm, en utav mina favoriter när det gäller godis . Att få öppna en liten flik på påsen och sen klämma ut hela krämen är, för mig, en välsignelse av det bästa slaget (förklaringen lät lite äcklig dock). Idag fick jag pröva nötkräm på tub. Jag fick för mig att det skulle vara ännu ljuvligare, men så fel jag hade. Ut ur tuben kommer ett, som jag skulle vilja likna med ett mellanting mellan att vara normal och lös i magen, det är aldrig trevligt när det är löst, ALDRIG! Självklart åt jag upp den, det var ju nötkräm i alla fall.

SJ i ett nötskal

Gårdagens resa i tider och information.

Ursprungstider:
Gävle - Stockholm 05.38 - 07.46
Stockholm - Skövde 08.10 - 10.09
Skövde - Trollhättan 10.20 - 12.25

SJ;s tider:
Gävle - Uppsala 08.15 - 09.50 (signalfel i Gävle)
Uppsala - Stockholm 10.09 - 10.49 (pendeltåg)

Väntetid i Stockholm 1tim och 20min

Stockholm - Skövde 12.10 - 14.09 (försenat tio minuter så jag fick hoppa av Herrljunga)
Herrljunga - Grästorp 15.20 - 15.40
Grästorp - Trollhättan 15.55- 16.25

Se gårdagens inlägg för att få en mer detaljerad berättelse om min resa till Trollhättan.

P.s. Nu har jag fått träffa Lea, hon är skitgullig och har en pipa som en sopran. Vi somnade bredvid varandra igår kväll. Jag sov mellan 22.00 och 10.05. Mamma och pappa hade knappt sovit något alls, inte Lea heller tydligen för det var hon som tyckte att det var dags att hålla låda och ha party hela natten. Jag känner mig oförskämt gris (läs engelsk översättning).

Wäjj tå örly tå bi aväjjk

Klockan är 05.45; Mitt tåg mot Sthlm skulle ha avgått 05.38 men det är försenat med 37minuter, gissa om jag är glad att få gått upp onödigt tidigt!?
Tåget var först försenat med 20min och då blev jag orolig att jag skulle bli tvungen att springa från det ena tåget till det andra när jag skulle ha ankommit till hufvudstaden. Så jag är ganska nöjd att tåget är så pass sent att de måste boka ett nytt tåg till mig.

Ajdå, jag kollade precis ankomst till Stockholm på SJs hemsida; jag har fem minuter på mig att ta mig till nästa tåg när jag väl anländer. Nu blev jag svettig och knorren börjar veva hysteriskt! Jag hatar stressen i Sthlm och nu kanske jag måste bli en av de stressade. Jag planerar att tvinga dem att boka om ett nytt tåg till mig, för om jag missar det så blir jag argsint och då vill de inte stå tryne mot tryne med mig!

Klockan 08.06; Signalfel i Gävle, tågen avgår tidigast kl.11.00, jippi.

Jag är väldigt glad att jag är jag, en charmig gris som sällan blir sur och irriterad. Jag ser hur människor omkring mig blir stressade och arga. De skäller på kvinnan i kassan, de skäller på alla, till och med de andra passagerarna... Då är man arg.

Klockan 10.11; Jag har nu åkt buss till Uppsala och sitter på pendeltåget till Sthlm, jag skule ha varit framme i Skövde för en minut sen och varit på väg till bussen som skulle tagit mig till Trollhättan. Men... I'm on the road again! Jag blir fyra timmar försenad. Det enda negativa jag har med denna upplevelse är att jag förlorar fyra timmar med Snösnäckan och hennes familj annars har det varit bra. Trevliga människor, speciellt mannen på bussen, gu' så han var berest. Och det var riktigt roligt att lyssna på honom när han berättade om alla sina resor till Afrika och Indien.Jag får tillbaka hälften av pengarna jag betalat för biljetten, gött!

Klockan 12.22; Bättre och bättre tåg för tåg. Skitgullig kille som är konduktör på 1a klass, ja, ni läste rätt, 1a klass! Det var 50 pengar dyrare att åka med 1a klass så jag valde det helt enkelt. Mycket bra val. Det ingår dryck, frukt, choklad, internet och dagens tidning i biljetten. Undrar om man kan förhandla till sig lite gos med konduktören, jag är villig att byta bort allt det andra.
Dagdrömmarna tar mig långt bort från min dator till en varm plats där det bara är han och jag och kanske en och annan betjänt som serverar oss flashiga paraplydrinkar. Mumsfillibabba
.

Klockan 14.04; Försening från Sthlm till Skavsta... detta blir en minnesvärd resa som en medpassagerare uttryckte sig. Får dock ta bussen från Herrljunga som jag skulle tagit från Skavsta, inga fler förseningar med bussen, än så länge.

Lista

Äntligen klar med städningen... nu ska jag inte ljuga, jag har ju faktiskt köksbänkarna kvar, men allt annat... och handfatet i badrummet men jag har lärt mig några saker av att göra detta (jag lär mig dessa saker varje gång, men tydligen så lär jag mig inte tillräckligt för att hålla mina städlöften);

1. Gör det oftare!
2. Det tar inte så lång tid om man gör allt på samma gång
3. Guuu' så fint det blir
4. Guuu' så bra jag mår efteråt
5. Jag slipper låtsas att jag inte är hemma när jag får spontanbesök
6. Jag slipper mammas gnäll varje gång hon kliver in genom dörren (för hon gnäller lika mycket nu som hon gjorde när jag bodde hemma och inte hade städat mitt rum)
7. Städångesten kvävs av det vackra hemmet
8. Jag kan stolt bjuda in mina vänners spontana besök
9. Det luktar gott
10. Allt det ovannämnda (kom inte på några fler och jag kan ju inte göra en lista som slutar på nummer nio. Siffror jag kan avsluta med; 3, 5 eller 10)

Det tog ju bara sisådär en vecka från det att jag började till det jag avslutade städningen. Som sagt på min tiopunkterslista, det går snabbt om jag gör allt på samma gång. Jag lovar mig själv att jag ska komma ihåg det till nästa gång, då jag förmodligen kommer att göra samma lista igen och igen och igen... o.s.v.

Imorgon får jag manligt besök, synd att jag inte är hemma. Jag har lånat ut min lägenhet för en natt till Flintisens bandkompis, hoppas han inte tittar under mattan eller sängen där jag gömt alla mina skelett.

Imorgonbitti (5.38) åker mitt tåg mot Trollhättan, då får jag äntligen träffa en nykläckt utomjording.

Nytt bord?

Det är aldrig roligt att titta ut genom fönstret och se att
himlen har öppnat alla sina tårkanaler, det kan vara mysigt, men inte när man ska på bordsjakt på Erikshjälpen. Men det gör inget, tänkte jag, jag ska bara ha ett litet bord, vi kan säkert fälla ner baksätet.
Men bordet som vi ska skjutsa till syrran då, det måste ligga på släpkärran, inte najjs. Jag ringer min mor och frågar om de har en pressening, det hade de och de skulle komma så fort de fått igång bilen...

Idag det känns som om jag kommer att be någon dra dit peppar växer.

Gosigt värre, med betoning på VÄRRE

När man inte står i duschen och blir antastad av duschdraperiet så är myggen och getingarna på sina bästa goshumör. Jag fick ett tips om hur jag kan undgå att kela med draperiet, duscha med dörren öppen. Måste dock komma ihåg att låsa ytterdörren, annars kanske jag får otrevligt, eller trevligt besök. Jag väljer nog att låsa i alla fall.




Nu har vi rensat båda husvagnarna i Engesberg efter våra fem föreställningar av Morden vid Midsommarstången, det känns fortfarande tomt, vi är inte slutspelade...
Ett jätte tack till alla som hjälpte oss!

http://gd.se/kultur/teater/1.2216083-kom-igen-igenkanning-?sms_ss=facebook

http://arbetarbladet.se/kultur/recensioner/teater/1.2204522-fran-rocker-till-dalmals-poppe






Snart ska jag ut och boxas med myggen i den hemliga byn. Igår var de snälla mot mig, men jag har mina onda aningar att de planerar en större attack idag. Med boxningshandskarna och det elektriska tennisracketet i beredskap ska vi nog lyckas ta oss runt 6km spåret utan att bli påflugna av de små rackarna. Hoppas att handskarna och racketet hjälper mot påflugna joggare också.

Kära Bullen, jag har ett problem

Som vanligt är det inte brevet i tjejen som har skrivit filmen.

Varje dag när jag duschar känner jag hur det sakta närmar sig; först vaderna, sen upp mot låren. Den sköna duschen känns avlägsen, de varma dropparna har förvandlats till istappar som river hela min kropp. Ingen hör mina skrik, förutom min katt Rizzo. Håret reser sig på hela hennes kropp, skräcken lyser i hennes ögon när hon snabbt kastar sig på dörrnyckeln, låser upp och springer ut. Badrumslampan blinkar som om den försöker säga åt mig att springa, men jag kan inte, jag sitter fast. Jag är inte ensam. Det är jag, mitt schampo och skräcken som utan förvarning slukar hela mig. Sen står jag där uppslukad av ett duschdraperi.

Jag förstår hur människorna i ALIEN känner sig när de elaka monstrena har puppasirerat dom. Jag slipper, lucky me, i alla fall de där läskiga små spindelliknande djurena som hånglar upp hela ansiktet på folk... peppar, peppar. Våldtagen av ett duschdraperi. Kalla det ett I-landsproblem, men ett problem är det .

Mitt nya hem

Idag SKA jag göra klart i min lägenhet. Jag ska bara äta frukost först och gå ner på stan för att sätta in pengar och läsa tidningen och handla toapapper och äta lunch... Ser ni ett mönster? Fram med piskan! Whoppa.
Nu sätter jag igång med schemat för idag, frukost och tidning först.
Sen ner till stan, pengar och toapapper.
Lunch, japp, tar jag i farten.
Sist men inte minst, STÄDA!

Stjärnornas krig

När dagen känns tung och dryg brukar jag liva upp mig med att tänka att det kan vara värre, det kommer att bli mycket värre, så varför gnälla när jag egentligen har det ganska bra just nu om jag jämför med hur det kommer att bli. Om jag tror att det blir värre så kan det bara bli bättre.
Tänk positivt.

Jag har beställt tågbiljett till Trollhättan för att hälsa på en kompis och hennes nykläckta bebis.
Hon kommer från yttre rymden (bebisen alltså), från en galax far far away, hon heter Lea. Om jag får bestämma så ska hon ha kanelsnäckor över sina öron resten av sitt liv, men det får jag nog inte.