Idag har min katt uppgraderats från lärjunge till en riktig katt.
Jag har haft Rizzo i två år nu och under det senaste året så har hon stolt kommit hem med tomma fryspåsar. Förmodligen så var skammen för stor när hon inte lyckades fånga de små fåglarna, så hon har stolt visat upp sina plastiga fynd(tyvärr tomma påsar, jag försöker lära henne att komma hem med en kasse bärs, än har jag inte lyckats). Men ikväll kom genombrottet, en dö' fågel låg på mitt vardagsrumsgolv. Jag hade precis gjort ordning två kvällsmackor(som jag hade väldigt svårt att äta upp efter denna incident) när jag hörde att hon jamade hysteriskt utanför fönstret. Hon jamar alltid när hon vill komma in, men denna gång var det en volymsiffra högre. Jag släppte in henne och tänkte inte mer på det. Med glada skutt försvann hon in i vardagsrummet. Sedan jamar hon lika hysteriskt som alldeles nyss. Något måste vara fel tänkte jag och sprang in för att se om hon hade skadat sig eller om en alien var på väg ut ur hennes lilla kropp. Att fantisera ihop idiotiska sci-fi-scenarier är jag väldigt bra på, för när jag kommer in sitter hon där med sina stora glosögon, hon är inte skadad och inte befruktad av en alien, hon längtar bara efter beröm som hon tycker att hon har förtjänat. Hon hade döat sin första(vad jag vet om) fågel. Bläää, vad äckligt var min första reaktion. Men som matte tyckte jag att lite beröm kan hon ändå få i form av en smekning på ryggen med mattes hand täckt av en grytvante. Jag tror jag föredrar påsar, helst fyllda med bärs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar