Good morning Mr Snooze!

Igår kväll när jag kom hem efter den långa och lite invecklade resan var jag väldigt trött, jag gick och la mig så fort jag kom hem, jag skulle dessutom upp och jobba idag. Klockan åtta tyckte jag var en bra tid att gå upp, då har jag ca en timme på mig att förbereda mig för dagen. Upp med mobilen för att ställa larmet för att sedan sova en skön natts sömn. Skön var den, djup och inga konstiga drömmar som störde mig. När klockan ringer så har jag två val:

1. Kliva upp och göra början på dagen till en mysig start.
2. Snooza.

Första valet är, oftast, alltid det bästa valet när det handlar om mina val. Men det är inte alltid så enkelt att alltid välja nummer ett när man är så djupt förälskad i nummer två.

Allt började för ca tolv år sedan när jag köpte en väckarklocka som visade tiden (såklart!), den hade en alarmfunktion (såklart!) men den hade också en snoozeknapp (inte så självklart). Tidigare hade jag aldrig kommit i kontakt med Herr Snooze, mina vänner hade sådana klockor, men inte jag. När klockan ringde så gick jag upp såklart, vad skulle jag annars göra, ligga kvar? Näää, inte jag. Men det var då och nu är nu. Det tog några veckor innan jag började utnyttja Herr Snooze, eller rättare sagt innan han sakta men säkert började förföra mig
(Historien jag nu kommer att berätta är en påhittad historia, men det kunde ha skett).

Det var en höstmorgon då jag hade sovit dåligt och vädret hade bjudit till med ett kolossalt regnväder. När klockan ringde kunde jag höra hur dropparna slog mot fönsterbläcket, skolan kändes väldigt avlägsen. Då slog det mig, tanken jag önskar att jag aldrig hade tänkt, jag kan ju faktiskt prova att ligga med Herr Snooze. Jag provade en gång, det gick bra, jag klev upp efter första snoozet. Några veckor senare provade jag igen, denna gång två gånger, det gick ju bra. Sen, när jullovet hade dränkt mig med sina sena nätter och ohyggligt trevliga sovmorgnar vaknade jag i famnen på Herr Snooze, som med sin charmiga personlighet hållit mig kvar i sängen i över en halvtimme! Herre min get, skolan... skolan, jag är sen till skolan.
Sen var det kört och sedan dess besöker Herr Snooze mig varje gång jag ställer larmet för att kliva upp på morgonen. Han är som en drog som tynger mina axlar. En drog som gör att jag, för varje gång jag suger i mig av den, blir tröttare och tröttare. I'm hooked on snooze.

Någon som har ett bra tips på hur man kan bli av med sitt beroende? Kanske en hjälplinje eller två? Och kom för f..n inte och säg att det bara är att sluta, för det har jag provat många gånger.

Tack på förhand,
Fröken Gris, snoozeberoende.