Fredagsmys och lördagshäng

Hat föder hat

Måndagen den 20september är en skrämmande dag, det är en dag fylld av hat och förakt. Med huvudet i sanden måste jag erkänna att jag var en av dessa hatfyllda människor(tills för ca två timmar sedan). Men det är inte likt mig att med förakt försöka förändra andra människor. Sverige, ett helylleland, blev efter gårdagens val utskrattad av stora delar av Europa. Varför kan vi ju fråga oss själva, är det för att vi som land ständigt kämpar mot all förtryck som pågår runt om i världen? Är det för att vi vågar ta emot flyktingar och ge dem en chans till ett värdigt liv? Är det för att vi vågar älska alla, även de som inte är som oss själva? Jag skulle kunna fortsätta i all evighet med dessa frågeställningar men uppmanar istället alla där ute att hjälpa alla dessa vilsna människor som röstat in ett främlingsfientligt parti till Sveriges riksdag. Många har tagit bort vänner på facebook för att de sympatiserar med SD, men det är nu dessa människor behöver vårat stöd. Ge inte upp hoppet om mänskligheten genom att hata och förakta. Om vi ska vinna detta "krig" mot förtrycket måste vi lägga ner våra yxor och visa att med kärlek och upplysning kommer vi mycket längre. Genom hat föds bara mer hat, lägg därför ner föraktet och börja undervisa istället. I fyra år har framöver måste många av oss våga bli vägledare för dessa vilsna själar. Jag tänker aldrig ge upp hoppet om att vi alla kan förändras och förändra.


Hat kan aldrig fördriva hat. Det kan bara kärleken(Martin Luther King)



Se den och lär av historien!

Piratkopiering

I veckan hyrde jag och min kompis film(Avatar), en ganska bra film faktiskt, lite väl förutsägbar dock. Men det är inte filmen som detta inlägg ska handla om, det är om piratkopiering. Inte själva handlingen utan slaget man får på näsan när man lagligt hyr en film. Innan filmen började visades en hetsig film om att "piracy is a crime", min teori är att den inte är så slagkraftig som upphovsmännen trott att den skulle vara. Man kan ju nämligen spola förbi den (det går inte hoppa över den) och vem vill inte slippa se reklam när man har makten att med ett litet tryck få den att försvinna. Är det inte lite konstigt att de visar en film om att det är olagligt att ladda ner filmer på nätet innan man börjar titta på den lagliga hyrfilmen som man med gott samvete har betalat för?
Det är ungefär som om att bli stoppad av en polis när man kör 50 på en 50-väg:

Chauffören: Men jag körde bara i 50.
Polisen: Jag vet, men jag vill bara säga att om du kör fortare så bryter du mot lagen.

En klassiker som jag tycker är rolig (speciellt att göra narr av när jag ser att det händer) är när vuxna säger till barn vad de INTE får göra när barnet inte ens har tänkt tanken på att göra det den inte får göra. Om då barnet gör det som den inte får göra, vems fel är det? Barnets eller den vuxnas?

Inatt ska min systerson sova här, nu ska vi gå på teater, Den fula ankungen. Där förekommer inga piratkopieringar eller knäpp på näsan.

Äppelhelgen

Igår hälsade jag på hos mamma och Leif, min bror skulle åka dit och då passade jag på att hänga med. Deras äppelträd hade alldeles för många oplockade äpplen så jag snodde åt mig några till mig själv, hyresvärden, grannarna och några åt de som köpte min fåtölj. De skulle åka långt norr ut, hon var gravid och han verkade måttligt road av hennes inredningssnack, men en påse äpplen gjorde susen, då blev de genast mycket gladare.


Idag har jag gjort smulpaj som jag bjöd grannarna på(manliga grannen fick först jobba och betala en del av smulpajen, jag hade nämligen glömt att köpa vaniljsås så han åkte iväg och köpte vaniljglass) och som jag ska ta med mig till personalmötet ikväll. När mina fina grannar hade gått var jag väldigt trött, men jag ville tydligen inte sova så jag gjorde äppelsaft istället med smak av ingefära. Blev väldigt mumsigt! Fröken Gris leker husmor idag.

I drömmarnas värld - del 2

Det finns en plats som inte existerar, en plats där både varelser och färger är overkliga, i mina drömmar är det mitt paradis. När jag var yngre hade jag en hemsk mardröm, läskiga demoner och elaka hundar jagade mig genom en mörk gränd. Det var natt och jag sprang för mitt liv, gränden blev smalare och smalare för varje steg jag tog. Plötsligt sprang jag rakt in i ett staket som var dubbelt så högt som mig. Vad skulle jag ta mig till? De hemska varelserna närmade sig snabbt och hjärtat slog hårt och snabbt (det skulle inte förvåna mig om jag försökte springa i verkligheten också). En rosa sten uppenbarade sig plötsligt vid min vänstra sida. Snabbare än snabbast klättrade jag upp på stenen och kastade mig över det höga staketet.

Allt blev tyst, hemskheterna var som bortblåsta och vinden stod stilla. Färgerna i den nya världen var mjuka och varma.

Det var skymning och solen gick sakta ner bakom en lövklädd ek som tillsammans med de turkosa stackmolnen skuggade toppen på en gräsmjukkulle. Kvällssolen var varm och lugnade min uppjagade puls, all panik var som bortblåst. Under eken som stod på toppen av kullen låg den vackraste varelse jag någonsin drömt om; en stor lejonhanne med en ljusblå skimrande nos. Han vilade under ekens svalkande skugga. Sakta gick jag uppför kullen och fram till det vilande lejonet. Han pratade med mig men hans läppar var stilla(han kanske var buktalare). Den natten fick jag sova i hans famn, han var mjuk, varm och trygg. När jag vaknade på morgonen var jag lugn, lycklig och utvilad.

Nu, 15år senare, brukar jag ofta tänka på den drömmen(inte själva på jagandet, bara på det fina buktalande lejonet med den självlysande nosen) när jag har svårt att sova eller när mardrömmarna kryper sig in i mitt omedvetna. För ibland så kan jag faktiskt styra mina drömmar. Mitt i drömmen kan jag komma på att jag drömmer och då försöker jag ändra drömmen genom att styra den dit jag vill. Det är bra mysigt med fantasilejon.

Jag vill ha ett lejon, ett lejon som Christian eller Azlan kanske. Men jag tror det kallas för djurplågeri om man installerar en lampa på dem och målar deras nos blå och. Men om jag berättar min dröm så kanske jag får, jag kan ju hoppas i alla fall.

Natti natt.

Helvetet på jorden...

... är när jag är fast i ett rum fullt utav kristna gulliplutt-föräldrar som citerar barns kommentarer om Jesus, scary.

"Alla religioner är grundade på de mångas rädsla och fåtalets klyftighet."
-Stendal-

Buddy Christ från filmen Dogma.

Ölänning för en helg

Gotland, härliga Gotland, en ö jag verkligen kan tänka mig att bo på. Två gånger tidigare har jag besökt detta fantastiska ställe, då på cykel och inte med så mycket av Gotlands historia i tankarna. Jag minns de vackra vyerna, havet, fåren och dialekten. Självklart så kommer jag även ihåg allt vin, dansande och sena nätter, men den här gången har jag fått smaka på Gotland på ett helt annat sätt. En timme in på styrelsemötet kliver en man in genom dörrarna, han är sliten och luktar gamla kläder. Bysen presenterar han sig som, ett välkänt väsen som ständigt plågar människorna på Gotland, inte för att de är elaka, för att de kan och vill. Bysen har dömts av Gud att vandra längs en gräns tills han sonat sitt brott (Bysar dömdes för att de stulit en bit mark av sina grannar, denna Byse hade även svurit falskt för prästen när högra handen låg på Bibeln). Min teori är att han är bitter för att han blivit straffad för något som han tycker att han inte ha gjort. Busiga Bysar kan sätta sig på båtar så att de sjunker, på en hästsläde så att hästarna inte orkar dra, fälla krokben på folk som passerar, allmänt jävulskap helt enkelt. Jag gillar busiga Bysen, han påminner mig om någon. Det var Gotlands mest kände skådespelare, Evert Jansson, som spelade upp en monolog om Bysen som måste skaffa sig ett jobb inom 24timmar, annars blir han utvisad till Danmark där han blir förvandlad till sten. Monologen skrevs av Ulf Palme som en del av ett projekt om arbetslösheten bland ungdomar på ön. Det var en rolig och charmig paus i mötet.


Förutom besöket av Bysen så har vi fått smaka på Kaipsuppe, en soppa kokad på kaip, ett slags gräs som bara växer på Gotland. Det påminner om ”fastlänningarnas” purjolök. Och igår bjöd värdinnan på Gotlandsdricku när dagens arbete var avslutat, ett hemligt örecept som tydligen får vem som helst att stupa om man får i sig lite för mycket(det smakar inte mycket alkohol men som ett brev på posten far procenterna rakt upp i kolan).
Vi fick även den stora äran att bli guidad av Jan Luthman som vid ett annat tillfälle även guidat två stora Hollywoodstjärnor, Michael Douglas och hans betydligt yngre fru Cathrine Zita Jones. I nästan tre timmar tog han oss på en vandring innanför Visbys ringmur. Förutom Visbys historia så fick vi även ta del av stadens vackraste balkong(utnämnd av TV4). Ägaren var ett par han kände väldigt väl, det var han och hans frus bostad, en mycket stolt guide stod med ett brett leende och berättade hur hans fru hade blivit intervjuad av TV4 när han låg och sov. Med charm och lite bitterhet i orden förbannade han sin fru för att hon inte väckt honom. När jag berättade med oro i rösten för honom att staden tog mig tillbaka till en medeltida stämning med sina kringlande och trånga gator(anledningen till min oro var att jag var rädd för att bli nedstänkt av piss som de lokala byborna kastar ut genom sina fönster). Han lugnade mig med sin otroliga kunskap och berättade att i Visby gjorde man minsann inte så. Staden har i århundraden haft hål i källaren där man dumpade sin avföring som genom ett avloppssystem rann ut i havet. För första gången på hela vistelsen kunde jag med lugnet i behåll fälla ihop mitt paraply och njuta av Sveriges soligaste plats. Under hela turen med Janne märkte vi hur han väldigt ofta sa Gutar och fastlänningar, han stod även på sig att Grekiskan har sitt ursprung ur Gotländskan. Jag tvekade lite men var rädd för att han i maskopi med Gutarna skulle kasta hinkar med piss på mig under resten av vistelsen.
Han avslutade guidningen med att läsa upp en dikt av Thomas Tranströmmer - ”Romanska bågar”.

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur diktsamlingen ”För levande och döda ” (1989)

Alla kvällar har avslutats med brakmiddagar på olika restauranger. Lammfilé, lammkorv och Gotländskt öl har legat på de flestas tallrikar och fyllt våra glas. Som en glad mattjej jag är så har jag varje lunch och middag provat på något nytt; Rostbiffssmörgås, Innis & Gunn, Cesarsallad och Murphys, väldigt modigt av mig… Men något som ingen vågade sig på var den Gotländska delikatessen fårskalle, där ögonen är det bästa. varför tänker jag på
Sömnen på fängelset har varit väldigt god, huvudet på kudden och snarkmaskinen igång, jag har sovit jäkligt bra med andra ord.
Båtresan hem är lugn och vacker, havsytan ligger som ett täcke av bly, vackert och harmoniskt. Snart är jag tillbaka på fastlandet bland alla andra ”fastlänningar”. Jag längtar redan tillbaka till Gutarnas land. Men enligt värdinnan så tog det tio år innan folket utanför Visby hälsade på henne när hon flyttade utanför stadens gränser och då är hon Gute… one day perhaps.

Destination Gotland...

... blev en svajig upplevelse. Det svajade hit och det svajade dit. Antingen så var det väggarna som attackerade mig eller så hade jag väldigt svårt att gå rakt. Jag gissar på alternativ två. Om man vill uppleva en billig fylla(då menar jag helt alkoholfri) så kan jag rekommendera en tur över till Gotland när det blåser lite mer än vanligt, mycket underhållande måste jag säga. En smart gris tar sig en åksjuketablett eller två innan man provar detta fenomen. Jag var smart, jag är alltid smart när jag reser längre än två timmar.

Väl framme på Gotland tog våran reseledare(nu kallad fängelsedirektör) oss till vandrarhemmet(läs fängelse) där vi ska bo under våran vistelse på Gotland. När jag tittade på bilderna på vandrarhemmets hemsida så såg det ganska trevligt ut, lite konstig inredning, men rummen såg ut att vara helt ok. Lagom stora och luftiga. Så fel det kan bli ibland...
Visby fängelses rum är charmiga men läskiga. Jag har fått ett lakan med gamla vinfläckar. Jag ligger på överslafen i ett rum som är mindre än min hall. Fängelset byggdes på 1800-talet och på den tiden var det tydligen viktigt att det var lyhört(jag kan höra kamrat i cell 62 andas) och min kropp gungar fortfarande i takt med vågorna.
Fånge nr.13a är min cellkamrat, fånge nr.13b det är jag. Det ska kännas att man lever.

Innan våra trötta reskroppar fick lägga sig ner och sova tog vi oss en tur in till centrum för att dricka öl och umgås(till alla gamla Pegaser; när ska ni släppa Tältprojektet?!). Gotland är en fin stad, jag får ständigt denna känsla av gamla tider när jag strosar i dess gränder. Men som vanligt så skenar min fantasi iväg för jag blev lite orolig att någon skulle öppna ett fönster och kasta en hink med piss på mig eller att en man smittad av pesten skulle komma fram och andas på oss. Memo to me; Ibland är det bra att tygla sina fantasier!

Jag hoppas att de enda besök jag får inatt är i mina egna drömmar, de avlidna cellkamraterna från 1800-talet får gärna hålla sig borta.