Ölänning för en helg

Gotland, härliga Gotland, en ö jag verkligen kan tänka mig att bo på. Två gånger tidigare har jag besökt detta fantastiska ställe, då på cykel och inte med så mycket av Gotlands historia i tankarna. Jag minns de vackra vyerna, havet, fåren och dialekten. Självklart så kommer jag även ihåg allt vin, dansande och sena nätter, men den här gången har jag fått smaka på Gotland på ett helt annat sätt. En timme in på styrelsemötet kliver en man in genom dörrarna, han är sliten och luktar gamla kläder. Bysen presenterar han sig som, ett välkänt väsen som ständigt plågar människorna på Gotland, inte för att de är elaka, för att de kan och vill. Bysen har dömts av Gud att vandra längs en gräns tills han sonat sitt brott (Bysar dömdes för att de stulit en bit mark av sina grannar, denna Byse hade även svurit falskt för prästen när högra handen låg på Bibeln). Min teori är att han är bitter för att han blivit straffad för något som han tycker att han inte ha gjort. Busiga Bysar kan sätta sig på båtar så att de sjunker, på en hästsläde så att hästarna inte orkar dra, fälla krokben på folk som passerar, allmänt jävulskap helt enkelt. Jag gillar busiga Bysen, han påminner mig om någon. Det var Gotlands mest kände skådespelare, Evert Jansson, som spelade upp en monolog om Bysen som måste skaffa sig ett jobb inom 24timmar, annars blir han utvisad till Danmark där han blir förvandlad till sten. Monologen skrevs av Ulf Palme som en del av ett projekt om arbetslösheten bland ungdomar på ön. Det var en rolig och charmig paus i mötet.


Förutom besöket av Bysen så har vi fått smaka på Kaipsuppe, en soppa kokad på kaip, ett slags gräs som bara växer på Gotland. Det påminner om ”fastlänningarnas” purjolök. Och igår bjöd värdinnan på Gotlandsdricku när dagens arbete var avslutat, ett hemligt örecept som tydligen får vem som helst att stupa om man får i sig lite för mycket(det smakar inte mycket alkohol men som ett brev på posten far procenterna rakt upp i kolan).
Vi fick även den stora äran att bli guidad av Jan Luthman som vid ett annat tillfälle även guidat två stora Hollywoodstjärnor, Michael Douglas och hans betydligt yngre fru Cathrine Zita Jones. I nästan tre timmar tog han oss på en vandring innanför Visbys ringmur. Förutom Visbys historia så fick vi även ta del av stadens vackraste balkong(utnämnd av TV4). Ägaren var ett par han kände väldigt väl, det var han och hans frus bostad, en mycket stolt guide stod med ett brett leende och berättade hur hans fru hade blivit intervjuad av TV4 när han låg och sov. Med charm och lite bitterhet i orden förbannade han sin fru för att hon inte väckt honom. När jag berättade med oro i rösten för honom att staden tog mig tillbaka till en medeltida stämning med sina kringlande och trånga gator(anledningen till min oro var att jag var rädd för att bli nedstänkt av piss som de lokala byborna kastar ut genom sina fönster). Han lugnade mig med sin otroliga kunskap och berättade att i Visby gjorde man minsann inte så. Staden har i århundraden haft hål i källaren där man dumpade sin avföring som genom ett avloppssystem rann ut i havet. För första gången på hela vistelsen kunde jag med lugnet i behåll fälla ihop mitt paraply och njuta av Sveriges soligaste plats. Under hela turen med Janne märkte vi hur han väldigt ofta sa Gutar och fastlänningar, han stod även på sig att Grekiskan har sitt ursprung ur Gotländskan. Jag tvekade lite men var rädd för att han i maskopi med Gutarna skulle kasta hinkar med piss på mig under resten av vistelsen.
Han avslutade guidningen med att läsa upp en dikt av Thomas Tranströmmer - ”Romanska bågar”.

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur diktsamlingen ”För levande och döda ” (1989)

Alla kvällar har avslutats med brakmiddagar på olika restauranger. Lammfilé, lammkorv och Gotländskt öl har legat på de flestas tallrikar och fyllt våra glas. Som en glad mattjej jag är så har jag varje lunch och middag provat på något nytt; Rostbiffssmörgås, Innis & Gunn, Cesarsallad och Murphys, väldigt modigt av mig… Men något som ingen vågade sig på var den Gotländska delikatessen fårskalle, där ögonen är det bästa. varför tänker jag på
Sömnen på fängelset har varit väldigt god, huvudet på kudden och snarkmaskinen igång, jag har sovit jäkligt bra med andra ord.
Båtresan hem är lugn och vacker, havsytan ligger som ett täcke av bly, vackert och harmoniskt. Snart är jag tillbaka på fastlandet bland alla andra ”fastlänningar”. Jag längtar redan tillbaka till Gutarnas land. Men enligt värdinnan så tog det tio år innan folket utanför Visby hälsade på henne när hon flyttade utanför stadens gränser och då är hon Gute… one day perhaps.