Allt blev tyst, hemskheterna var som bortblåsta och vinden stod stilla. Färgerna i den nya världen var mjuka och varma.
Det var skymning och solen gick sakta ner bakom en lövklädd ek som tillsammans med de turkosa stackmolnen skuggade toppen på en gräsmjukkulle. Kvällssolen var varm och lugnade min uppjagade puls, all panik var som bortblåst. Under eken som stod på toppen av kullen låg den vackraste varelse jag någonsin drömt om; en stor lejonhanne med en ljusblå skimrande nos. Han vilade under ekens svalkande skugga. Sakta gick jag uppför kullen och fram till det vilande lejonet. Han pratade med mig men hans läppar var stilla(han kanske var buktalare). Den natten fick jag sova i hans famn, han var mjuk, varm och trygg. När jag vaknade på morgonen var jag lugn, lycklig och utvilad.
Nu, 15år senare, brukar jag ofta tänka på den drömmen(inte själva på jagandet, bara på det fina buktalande lejonet med den självlysande nosen) när jag har svårt att sova eller när mardrömmarna kryper sig in i mitt omedvetna. För ibland så kan jag faktiskt styra mina drömmar. Mitt i drömmen kan jag komma på att jag drömmer och då försöker jag ändra drömmen genom att styra den dit jag vill. Det är bra mysigt med fantasilejon.
Jag vill ha ett lejon, ett lejon som Christian eller Azlan kanske. Men jag tror det kallas för djurplågeri om man installerar en lampa på dem och målar deras nos blå och. Men om jag berättar min dröm så kanske jag får, jag kan ju hoppas i alla fall.
Natti natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar