- Det skiter vi i, sa vi och kom på att vi glömt både paraplyet och filtarna hemma
.Jag vände på klacken och sprang hem efter grejerna för att vi skulle slippa oroa oss för kalla vindar och regn under kvällen. Jag trodde att vi skulle bli sena till festen men ingen hade kommit när vi var framme, förutom den fina värdinnan såklart, som vi räckte fram en korg till fylld av sensommarens läckerheter. Hon hade dukat alla borden med dukar, vackra blommor och ljuslyktor (de flesta kulörta). Borden stod på framsidan av huset mellan de stora träden som majestätiskt dekorerade hennes lott (att ha två stora träd på sin lott är väldigt ovanligt och tydligen också måttligt populärt)
Det visade sig under kvällen att springa tillbaka efter filtarna var ingen dum idé, utan dem hade hela kolonien fått varit med om sin första jordbävning så mycket som vi skakade.
Det tog ett tag innan de andra gästerna droppade in klunga efter klunga, alla glada och lite frusna. Då kände värdinnan att hon inte längre behövde underhålla oss, eftersom hon även agerade kock sprang hon snabbt iväg till matlagningen som ropade efter assistans. Medan förtäringen förbereddes passa vi gäster på att att hälsa på varandra och mingla mellan borden. När drycken passerat systemet och ville komma ut behövde man bara gå till baksidan av lotten för att mötas av en modern kurbitsmålning i graffiti och en platt(ca 1dm hög) toalettstol i plast mitt på gräsmattan, mycket konstigt men väldigt charmigt. Det enda som krävdes av besökarna för att nyttja denna toalett var gymnastiska övningar. Det var lätt att sätta sig ner men för att komma upp var jag i alla fall tvungen att ta hjälp av alla benmuskler jag inte visste att jag hade.
Timmarna svepte förbi i samtal, skratt och mingel. Maten var lite väl vresig och tog lång tid på sig att bli klar, det kanske var vädret som gjorde den purkig och seg. Plus att två stycken zucchinin hade avlägsnat sig och kunde ej finnas av kocken(de två grönsakerna hittades tidigare idag av värdinnan i handväskan) Men den ville nog bara frestas lite med sina ljuvliga dofter av blandade kryddor. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge brukar det sägas. Desto hungrigare jag blir, desto godare smakar maten. Och mycket riktigt, när magen knorrade som mest bjöds det på mat som smakade precis som den doftade, ljuvligt.
Efter maten hade två av gästerna klurat ihop ett varsitt musikquiz. Vi delade in oss i lag, slogs om ljuslyktorna för att kunna se vad vi skrev och spetsade öronen för att kunna höra vad laptopen spelade upp för låtar. Laptopen och den fina högtalaren hade tydligen gjort slut med varandra och vägrade fungera ihop. Som tur var så satt jag och mina två promenadkompisar bredvid lekledarna så vi hörde alldeles utmärkt. Man skulle då kunna tro att vi hade försprång till vinsten, men så fel man kan tro. Vann gjorde ett annat lag, men som talesättet säger; alla är vinnare, typ. Tidigare under dagen hade värdinnan rensat hyllorna på Dollarstore med priser som passade frusna fötter, hantverkare, blivande stjärnor och studenter. Det var pizzapennor, pysselpåsar, stjärnramar och lite annat roligt joks. Jag gick hem med ett par fina strumpor med ett motiv som illustrerar hur det ser ut när en morot blir ihjältrampad, mycket fina (foto kommer senare)
Jag har ett motto; sluta när du är på topp. Jag anser att med ett par morotssockor i handen så har man nått festens höjdpunkt. Så jag, Vanillis och halvfinnen tackade för oss och gick hem till mig för en liten whiskey och mys i min fina launch. Finnen gick snart hem och vid halv två sparkade jag ut Vanillis för att slänga mig i sängen och avnjuta en god natts sömn. Det är så härligt att efter en lång och fin dag få lägga ner huvudet på kudden, tänka på den underbara dagen som varit och sedan somna in. Något som inte är så roligt är att upptäcka att kattfan har kissat i sängen när man praktiskt taget har ena foten under täcket. Tur för henne att hon är så jäkla söt, men med huvudet före(så klart) fick hon tralla ut och sova utomhus resten av natten.
Muttrande med alla svordomar jag kunde komma på bäddade jag om i sängen och lag mig för att sova. Och visst sov jag gott, men vaknade av att katten, som jag slängt ut några timmar tidigare, jamade utanför fönstret. Med ögon som under natten blivit frälsta av Sahara öppnade jag fönstret och fick en härlig morgonpuss av en gosig katt. Jag är aldrig långsint när det kommer till barn och djur, speciellt när man får ett sådant härligt bemötande, hon måste älska mig mer än allt annat eller så ville hon bara ha mat.
Nu väntas en eftermiddag/kväll med middag och film i trevligt sällskap av en kompis, hon står för maten :)
Rizzo, svarta faran, kräklimpan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar