Att sluta med det ena är att börja med det andra

Jag har slutat snusa och det går.... bra. Fast det beror faktiskt på hur man ser på det, jag har inte tagit en snus på en vecka men har däremot hunnit bli sur på:

- Min granne som inte stressade när jag stressade
- Min kompis för att han inte använde snabbkommandon på datorn

- Mamma för att hon sa samma sak två gånger

- Min systerson för att han inte ville göra som jag sa

- Min kollega för att hon åt smörgåsen för sakta

- Samma kompis som ovan för att han använde pilen för att klicka OK istället för att trycka på ENTER

- I affären när det inte fanns halva-priset-yoghurtar

- Den skitdryga och sega tanten i kassan på ICA

- En annan granne för att hon inte höll med mig

Och säkert hundratusen andra små skitgrejer som jag inte kan komma ihåg just nu för att jag är så jävla sur för att jag inte kan komma på dom.... 

Ond, ond, ondskefulla cirkel. 

Inte nog med att jag har slutat snusa, min bror har även han slutat snusa och systeryster, hon har släckt sin sista cigarett. För att sporra varandra har jag utlyst en tävling där den av oss som kan hålla sig ifrån snus/cigg till och med den sista april vinner den livslånga familjefejden och får den ärofyllda titeln DET BÄSTA SYSKONET.

AND IT SHALL BE ME

Jag kanske inte ska utesluta att min bror har snusat i 30år, syrran har rökt i 20år och jag, jag har snusat i ett halvår.... så jag ska sluta med godis också. 

IT'LL STILL BE ME!